Gårdagens undervisning är dagens kulturarv

Långt innan dagens datorer, smart boards och whiteboards såg skolans klassrum annorlunda ut. Man bläddrade i böcker, använde uppslagsverk och istället för att googla tittade man på skolplanscher för information.

Skolplanschen var ett sätt att visa illustrationer av olika saker så som djur, växter och årstider. Planscherna användes ofta i folkskolan från 1890 fram till 1970-talet. Idag har fler och fler fått upp ögonen för illustrationerna och de syns ofta pryda väggarna i heminrednings-magasin vilket gör att de nu finns att få tag i nya reproduktioner av gamla tryck. Intresset för planscherna är nog en kombination av nostalgi och att de faktiskt är konstverk och ett kulturarv som ger oss en inblick i hur undervisning kan ha sett ut. Vi kan föreställa oss klassrum med elever sittande i raka rader framför katedern som reser sig upp från sin plats när de blir tilldelade ordet. De pekar på planschen och berättar om djuren eller växterna. Dagens undervisningsmaterial kanske aldrig blir en kulturskatt, men det kommer alltid att säga något om den tid det användes i.

Denna fick stanna kvar på mässan.

På helgens utflykt till antikmässan på Katrinetorp i Malmö hittade jag i alla fall en av dessa eftertraktade planscher från 1960-talet som ska få pryda en av väggarna i köket. Passande nog är det den med svampar som ska få hedersplatsen.

Denna fick följa med mig hem.

Snabbt, enkelt och framför allt gott

Det är väl ofta så att det inte finns riktigt så mycket tid man skulle vilja ha för att slänga ihop middag på. Eller så finns tid men inte allt man behöver hemma. Ett tips i dessa lägen är denna enkla men goda rätt som kan varieras i massor. Första gången jag kom över receptet var i en blogg och sedan dess har jag provat det i många olika utföranden.

Kesoplättar med grädde, jordgudd/rabarb/vaniljsylt och amerikanska blåbär. 

                             



Keso-plättar lagom för 2-3 personer

2 ägg
250 gram keso
3 msk dinkelmjöl
Lite salt

Blanda all ingredienser och smält ganska rikligt med fett i en stekpanna. Klicka ut små plättar när plåten är riktigt varm. Gör man för stora blir de svåra att vända. När de stelnat på undersidan och börjar sätta sig på översidan vänder du och steker en stund till. 

Servera tillsammans med t ex grädde och sylt, kesella och bär, sweet chili-sås och grönsaker. Som sagt, det går att variera mycket och göra det mer matigt eller mer likt en dessert. 

Kom gärna med förslag på nya varianter!

Malmö Fisk, Nya Rossi och Katrinetorps loppis & antikmässa

Idag är sista dagen på en lång semester. Det känns overkligt att sju veckor kan gå så snabbt och att det är dags att återgå till jobbet imorgon. De sista dagarna har fyllt av fina upplevelser i form av fin-middag med mannen, konsert med Kent och idag loppis och antik-mässa på Katrinetorp i Malmö.

Lördagen bjöd på strålande sol större delen av dagen och vi kom äntligen iväg för att prova Malmö Fisk som hade väldigt god Fish & Chips och en mycket fin bergtunga på menyn.

Söndagens utflykt gick som sagt till Katrinetorp och ett av fynden ser ni här.

En brödrost, troligen från 1960-talet med klämmor på sidorna så att bröd-skivorna sitter på plats. Funktionen påminner om den i Nya Rossi av Sigvard Bernadotte. Den är liten och på så sätt praktisk när  man har ett kök med begränsade förvaringsutrymmen.

Rosor äro röda och dörrar äro blå

Stockrosor är mina absoluta favorit-blommor. I kombination med ett gammalt gathus blir det en idyllisk bild med starka nostalgi-vibbar. Stockrosen, Alcea rosea, är en ganska vanlig syn i vissa delar av staden och jag blir lika förälskad i varje hus de står framför. Oftast ser man dem framför små hus från sekelskiftet med tidstypiska attribut som spröjsade fönster. När jag går igenom dessa stadsdelar funderar jag över hur staden sett ut för 100 år sedan. Vad fanns och vad var ännu inte byggt. Hur levde man och vad tänkte man om framtiden? Var man positiv till de nya husen som byggdes i modern stil eller ville man bevara de äldre husen som vi gör idag?

I mitten av 1900-talet rev och sanerade man området Lugnet i Malmö. En stadsdel bebyggd med små gathus men som ansågs vara en sanitär olägenhet precis som området kring Caroli. Kirseberg å andra sidan bevarades i större utsträckning och idag finns fortfarande små hus längs kullerstens-gator omgivna av Stockrosor. Så många områden gick detta öde till mötes och flera av dem hade, med vilja från dem som bestämde, kunnat rustas upp och bevaras. Tanken om nytt, vitt och fräscht finns kvar idag och nya områden byggs upp en de gamla rivs i alla fall inte.
Hur kommer vår tid att beskrivas vid nästa sekelskifte? Kommer det att talas om vansinne och fula hus eller smarta lösningar som man trodde var miljövänliga?

Ännu mer sylt

Igår kokades det citronsylt. Eftersom jag gärna har sylt i naturell fil eller yoghurt istället för de redan smaksatta vill jag ha flera smaker att välja på. En av mina favoritsmaker är Skånemejeriers Citronfil men den finns inte som laktosfri. Därmed blev det citronsylt i grytan igår och provsmakningen lät meddela att det fungerade fint, kanske skulle den fått lite mer socker för att smaka som originalet. Men balansen är svår så att smaken inte slår över i citrus-marmelad.

Lika delar sylt-socker och fruktkött från citron och så citronskal.

Om att lysa upp en annan människas tillvaro

Förra veckan var jag ute på stan en runda under lunchen. Solen sken och dagen till ära hade jag en blommig klänning på mig. När jag står i kö vänder sig kvinnan framför mig om och säger helt spontant "vilken fin klänning du har". Senare när jag ska köpa bröd på Vendel säger tjejen på andra sidan disken "vilken söt klänning!".

Visst är inte komplimanger för hur man ser ut eller vad man har på sig det viktigaste, men det kan verkligen göra en bra dag ännu bättre och framför allt kan en mindre bra dag helt plötsligt får lite solsken på sig. Det är inte så ofta det händer och denna dagen fick mig att fundera över hur ofta jag själv förgyller någon annans dag. När jag funderar på det inser jag att jag är bra på att ge komplimanger till dem jag känner, men främlingar i butikskön är jag inte alls bra på att uppmärksamma. En stor del i detta är säkert att vi inte är vana vid att bemöta varandra på det sättet och allra minst att prata med okända människor.

Samma dag åt vi lunch på en bänk nere vid kanalen och på bänken bredvid satt en man som plötsligt började prata med oss. Det visade sig att han var skotte och vi pratade om svenskarnas rädsla för att prata med dem okända. En trevlig pratstund och framför allt upplyftande att höra ett annat perspektiv på saken.

Slutsatsen denna dag blir i alla fall att man kan göra mycket för någon annan även om insatsen inte är så hög. En mening kan göra en annan människas dag och stärka henne! Så, nästa gång du tänker tanken säg det till personen också!

Vanilj möter jordgubbar och rabarber

Igår var det så dags igen att göra sylt. Ett halvt kilo rabarber, två liter jordgubbar, en vanilj-stång och ett halvt kilo sylt-socker kokas tillsammans och hälls på burkar.

Resultatet? Fantastisk smak och en stunds avkoppling i form av hackande, ansande och kokande.

Öppningshysteri och gårdagens fynd

Igår öppnade Emmaus Björkå sin butik i centrala Malmö och över 100 personer var där redan innan öppning. Själv dök jag in en kvart senare och butiken var då full av människor inställda på fynd. Jag hittade två tallrikar, tyger, en galge och en klänning.

Den ena tallriken var ur Rörstands serie Dots och den andra ur Uppsala Ekebys Smide.

Klänning från Ein Fink Modell som var ett tyskt märke med produktion från 1971-1992. 

Tygerna ska det pysslas lite med. Tanken är att det ska bli tygklädda galgar av det. Jag har en del kemtvätts-galgar som inte är bra för kläderna att hänga på, men klädda i tyg och och med lite fyllning runt själva galgen kan de bli riktigt fina och användbara.  

Bild lånad från Miloii

Hur det går med det projektet får ni förhoppningsvis se nästa vecka. De första 100 betalande kunderna fick även en tygväska på köpet och det är den vita med gröna blommor. Perfekt att ha med sig när man handlar och inte vill köpa plastkassar. 

Hemmafru eller Livsstil 2.0?

För att förklara tanken bakom namnet på bloggen måste man känna till begreppet Hemmafru 2.0 som Marina Nilsson skrev om i boken Hemmafru version 2.0 om inredningsmani, värdinnehybris och andra moderna kvinnofällor. 


Jag har funderat mycket över om det är så att mina intressen är en längtan tillbaka till en svunnen tid, en kvinnofälla eller fria val som jag i rollen som självständig kvinna av 2000-talet gör. Detta är en fråga som får olika svar beroende på vem som frågar och vilken dag det är. Min vurm för att göra egen sylt tror jag själv är mitt eget val. Att göra den själv gör att jag vet exakt vad som är i den och att jag kan välja smak-kombinationer. Denna strävan är säkert en produkt av trenderna som syns i media idag där E-nummer är bannlysta och vi ska veta exakt vad vi stoppar i våra kroppar.

Min önskan att alltid ha rent och mina vansinnesutbrott när det är stökigt däremot tror jag är krav jag ställer på mig själv på grund av vad jag tror förväntas av mig. Här finns en stor skillnad mellan mig och min man. Våra uppfattningar om stök är fundamentalt olika. Han tycker att mina kläder i en hög på betjänten vid sängen är stök medan jag anser katthår, smulor på kökbordet och papper i högar är långt värre. Lika stor skillnad är det mellan vår inställning till att bjuda hem vänner på middag. Roligt, ja! Men det kan också bli en "på gränsen till nervsammanbrott" upplevelse. Det handlar då inte bara om hurvida maten blir god eller inte. Nej, det ska helst vara lite nyskapande, inte samma som sist eller det som bjöds förra året. Det måste städas och det är vid dessa tillfällen jag får en knäpp som gör att alla lister måste torkas, alla skåp i köket sorteras och mitt i allt detta kan det också vara dags att avfrosta frysen. Sysslor som min man aldrig skulle komma på att de behövde utföras just nu, under tidspress, samtidigt om middagen ska tillagas enligt konstens alla regler. Som Marina Nilsson skriver i sin bok i kapitlet om värdinnehybris är det "en multisport för bara kvinnliga deltagare". En bok som vi säkert kommer att ha anlednigatt återkomma till.

Bild

Men frågan kvarstår. Gör jag egen sylt, bakar bröd och blir nervös över att bjuda hem vänner på middag av egen fri vilja eller för att det förväntas? Och vem är det egentligen som förväntar sig något? Jag? Min man? Mina vänner? Samhället? Min egen tanke är att det främst är jag som på grund av samhällets struktur och historia förväntar mig detta. Samtidigt som jag är övertygad om att jag älskar att sylta och baka. Att jag är fullt medveten om dessa saker menar jag att det handla om livsstil snarare än hemmafru för mig, därav namnet Livsstil 2.0.

Ny Second Hand-butik i Malmö

På onsdag slås dörrarna upp till den nya Emmaus Björkå butiken på Södra Förstadsgatan 69. Jag har redan spanat i skyltfönstret och kan konstatera att det ser lovande ut! Läget är ju också a och o och tvärs över gatan från den nya butiken finns redan Myrorna och Humana där man kan fynda om man har tur! Senast förra veckan gjorde jag just detta på Myrorna när de hade prylkampanj och glasen med gulddekor stod och väntade! Mer om dessa i ett senare inlägg.
Det jag gillar mest med second hand är jakten, fynden och historien. Att kunna gå in i en annan tid och värld. Klänningar som berättar om ideal och vem som burit dem. Porslin som är lite kantstött men som har personlighet, charm och framför allt har använts! En bonus är så klart att det är miljövänligare att köpa second hand. Själv kan jag falla pladask för en klänning som inte alls passar mig men som ändå får följa med hem och pryda min vägg. Såhär kan det se ut.

Grön Anna

Många lata sommardagar har det blivit men nu är det dags att starta ett projekt jag länge funderat på. En blogg om allt det jag gillar. Det kommer att bli en brokig blandning (en av de saker jag gillar) av detta. Café-besök, matupplevelser, vintage-fynd, frisyrer, rosa rosor och gammalt porslin blandat i en salig röra.

Dagen till ära har det fyndats just gammalt porslin i form av servisen Grön Anna. Mycket passande tycker jag, både med tanke på namnet och det faktum att jag blir nostalgisk bara av att se de gröna rankorna på den créme-färgade bottnen. Ur en stor kopp drack jag alltid varm chocklad hemma hos mormor när jag var liten.

Servisen är en av Rörstands serier som funnit länge, från början under namnet Gröna Anna. Dock var det Göteborgs Porslinsfabrik (1898-1925) som startade tillverkningen av denna servis. Från och med 1927 märktes den med Rörsstand-stämpel och producerades fram till år 2002. Numera får man leta på loppisar och antikt för att hitta servisen. Beroende på i vilket skick porslinet är i varierar priserna en del och finns bland annat på auktions-sajten Tradera men också hos Glasboden med flera. Jag tror att även denna servis kan komma att bli populär, även om vi nog får vänta på den hysteri som rått kring till exempel porslin i serier som Berså, Aster och Adam för att nämna några.