Rosor äro röda och dörrar äro blå

Stockrosor är mina absoluta favorit-blommor. I kombination med ett gammalt gathus blir det en idyllisk bild med starka nostalgi-vibbar. Stockrosen, Alcea rosea, är en ganska vanlig syn i vissa delar av staden och jag blir lika förälskad i varje hus de står framför. Oftast ser man dem framför små hus från sekelskiftet med tidstypiska attribut som spröjsade fönster. När jag går igenom dessa stadsdelar funderar jag över hur staden sett ut för 100 år sedan. Vad fanns och vad var ännu inte byggt. Hur levde man och vad tänkte man om framtiden? Var man positiv till de nya husen som byggdes i modern stil eller ville man bevara de äldre husen som vi gör idag?

I mitten av 1900-talet rev och sanerade man området Lugnet i Malmö. En stadsdel bebyggd med små gathus men som ansågs vara en sanitär olägenhet precis som området kring Caroli. Kirseberg å andra sidan bevarades i större utsträckning och idag finns fortfarande små hus längs kullerstens-gator omgivna av Stockrosor. Så många områden gick detta öde till mötes och flera av dem hade, med vilja från dem som bestämde, kunnat rustas upp och bevaras. Tanken om nytt, vitt och fräscht finns kvar idag och nya områden byggs upp en de gamla rivs i alla fall inte.
Hur kommer vår tid att beskrivas vid nästa sekelskifte? Kommer det att talas om vansinne och fula hus eller smarta lösningar som man trodde var miljövänliga?