Hemmafru eller Livsstil 2.0?

För att förklara tanken bakom namnet på bloggen måste man känna till begreppet Hemmafru 2.0 som Marina Nilsson skrev om i boken Hemmafru version 2.0 om inredningsmani, värdinnehybris och andra moderna kvinnofällor. 


Jag har funderat mycket över om det är så att mina intressen är en längtan tillbaka till en svunnen tid, en kvinnofälla eller fria val som jag i rollen som självständig kvinna av 2000-talet gör. Detta är en fråga som får olika svar beroende på vem som frågar och vilken dag det är. Min vurm för att göra egen sylt tror jag själv är mitt eget val. Att göra den själv gör att jag vet exakt vad som är i den och att jag kan välja smak-kombinationer. Denna strävan är säkert en produkt av trenderna som syns i media idag där E-nummer är bannlysta och vi ska veta exakt vad vi stoppar i våra kroppar.

Min önskan att alltid ha rent och mina vansinnesutbrott när det är stökigt däremot tror jag är krav jag ställer på mig själv på grund av vad jag tror förväntas av mig. Här finns en stor skillnad mellan mig och min man. Våra uppfattningar om stök är fundamentalt olika. Han tycker att mina kläder i en hög på betjänten vid sängen är stök medan jag anser katthår, smulor på kökbordet och papper i högar är långt värre. Lika stor skillnad är det mellan vår inställning till att bjuda hem vänner på middag. Roligt, ja! Men det kan också bli en "på gränsen till nervsammanbrott" upplevelse. Det handlar då inte bara om hurvida maten blir god eller inte. Nej, det ska helst vara lite nyskapande, inte samma som sist eller det som bjöds förra året. Det måste städas och det är vid dessa tillfällen jag får en knäpp som gör att alla lister måste torkas, alla skåp i köket sorteras och mitt i allt detta kan det också vara dags att avfrosta frysen. Sysslor som min man aldrig skulle komma på att de behövde utföras just nu, under tidspress, samtidigt om middagen ska tillagas enligt konstens alla regler. Som Marina Nilsson skriver i sin bok i kapitlet om värdinnehybris är det "en multisport för bara kvinnliga deltagare". En bok som vi säkert kommer att ha anlednigatt återkomma till.

Bild

Men frågan kvarstår. Gör jag egen sylt, bakar bröd och blir nervös över att bjuda hem vänner på middag av egen fri vilja eller för att det förväntas? Och vem är det egentligen som förväntar sig något? Jag? Min man? Mina vänner? Samhället? Min egen tanke är att det främst är jag som på grund av samhällets struktur och historia förväntar mig detta. Samtidigt som jag är övertygad om att jag älskar att sylta och baka. Att jag är fullt medveten om dessa saker menar jag att det handla om livsstil snarare än hemmafru för mig, därav namnet Livsstil 2.0.